fredag 3 december 2010

Nu har jag bestämt mig

Det blir kastrering nån gång under första kvartalet 2011. Jag har till och med sparat semesterdagar så att jag kan vara hemma med Otto efter operationen. Så får vi väl se hur han blir när han blir två bollar fattigare.

torsdag 30 september 2010

Det här med kastrering...

Grundståndpunkt:
Jag tycker att hundar som inte skall gå i avel bör kastreras, precis som man gör med katter. Kalla mig amerikansk eller vad som helst, jag ser bara inte poängen i att låta bli. Jag vill ju inte att min hund ska resultera i besvär för någon annan hundägare som kanske inte är av samma åsikt och inte har sin löptik under 100 % uppsikt. (Sen kan man ju tycka att någon som inte har koll på sin löptik kan få skylla sig själv, det spelar dock ingen roll för det är lik förbannat mitt fel om min hund "kommer till")
Otto har dessutom en patellastatus som innebär att han inte är godkänd för rasren avel, och det skulle aldrig falla mig in att avla överhuvudtaget på en hund som inte klarar rasens kriterier.

Problem:
Otto är en väldigt lugn, snäll och försiktig hund. Vissa hävdar att om vi kastrerar så blir det ju inget kvar, att resultatet blir en så mesig hund att han inte går att jobba med.
Detta samtidigt som jag tror att han skulle bli mera dynamisk och fokuserad på sin förare om han ger sig med att jaga löptikar så fort han får upp ett spår. Det märks påtagligt att han blir mera på spänn och kanske till och med äter dåligt och piper en del när tikarna i grannskapet löper. Ibland är det helt omöjligt att få kontakt med honom på promenad, medan han normalt sett tycker det är skitkul med allt som jag hittar på och gärna håller koll på vad som kan hända härnäst.

Plan:
Otto ska vaccineras igen om några veckor, vilket innebär ett besök till veterinären. Ska be om att få information om detta från vår veterinär när vi är där, förhoppningsvis är han är någorlunda opartisk källa som kan berätta om risker och för-/nackdelar med ett sådant ingrepp.

Och sist men inte minst, vad tycker ni?

måndag 9 augusti 2010

Andra sommaren med hund

Otto spenderar just nu sin andra sommar i vårt sällskap, och vi vår andra i hans.
Det är konstigt hur mycket som hinner förändras på så kort tid som ett år faktiskt är. Min sambo har gått från att inte ens vilja ha hund till att älska vår fluffis nästan mer än vad han älskar sin gamla katt (som bor hos hans föräldrar då jag är allergisk). Jag själv har tagit mig från en dröm, en längtan, en önskan till att faktiskt ha en kompis som blir så glad när jag kommer hem att han inte vet var han ska ta sig till.
I helgen spenderade vi fem timmar i skogen i jakt på svamp (vi hittade inte så mycket) men Otto sprang runt lös och levde hundlivet som det alltid borde vara och det var bara vid nåt enstaka tillfälle som vi fick ropa in honom då vi inte visste var han tagit vägen. Duktig grabb som håller stenkoll på var matte och husse är.
Mycket har hänt med Otto också. När han kom hem till oss i maj förra året var han en liten rädd plutt som skuttade till vid minsta lilla och absolut hellre ville springa till skogs än hälsa på en annan hund på promenad. Nu har vi en kaxig tonåring som utan problem skäller ut en rottweiler för att den bara finns, han är fortfarande ganska misstänksam mot nya saker men det är inte alls i närheten av samma omfattning som för ett år sedan. Man får till och med ur honom ett lekmorr ibland, och när vi busade häromdagen fick jag mig till och med ett nafs i näsan!

När det gäller det rent praktiska så jobbar jag numera heltid, och N jobbar som vanligt också heltid, dock tvåskift så han antingen slutar eller börjar vid lunch. Otto-busen är då hemma ensam halvdagar och får resten av tiden med matte eller husse. Det funkar skitbra och inga grannar har ens nämnt att de hör honom när vi frågat om de störs av honom. Tydligen har vi lyckats fostra en hund som är trygg i att bli lämnad ensam. Fast så har vi byggt upp en rejäl rutin också så han vet vad det är frågan om.

Vi har också så smått börjat prata om en hund till. Planerna är än så länge väldigt luddiga, men det är långt från omöjligt att det blir en fyrbening till i vårt hushåll. Otto behöver ju en kompis, och han har dessutom så mycket bra egenskaper som jag gärna vill att han lär ut till nästa hund. Vi är dock långt från överens om vad det ska vara för ras (samma en gång till, nåt i en annan storlek, nåt med mera ös?). Det absolut enda vi är överens om är att vi vill ha en hund till där skiten bara faller av. Det är helt galet praktiskt med Otto, för kliver han i lera så släpper det så fort det torkar, så han är aldrig skitig speciellt länge. Han badas ju bara två gånger på år som det ser ut nu, och det är få som tror oss när vi berättar det.

Och helt plötsligt har klockan gått och blivit massor. 07:15 imorrn går bussen, så det är dags att säga natti natti och hoppas att det inte tar lika lång tid innan jag skriver nästa inlägg.

måndag 17 maj 2010

Bilder!!

Jag har fått en ny kamera, så därför tänker jag fylla ett inlägg med i stort sett bara bilder!
Så kan det gå om man försöker fotografera blommor med en nyfiken hund i närheten.


































Otto sitter och spanar på en sten utanför huset där vi bor (det är cykelförråden som är i bakgrunden).


































På rygg i sängen, där han numera sover då och då. En oförutsedd effekt av hoppträningen är att han dyker upp i vår säng utan att ha blivit ombedd.


































Otto sträcker på sig, husse är stödet.


































Nyfiken i en strut!


























Otto på en vanlig sökövning, leta godis i gräsmattan.


































Snyggingen på mattan, jag tror jag hade godis åt honom när jag tog bilden.

onsdag 14 april 2010

Fällning, diarré och vår!!

Shit, jag borde skriva här oftare, för när jag väl får tummen ur så har det hänt så himla mycket att jag inte vet i vilken ände jag ska börja.
Otto har fått syskon, ytterligare fyra bröder och en syster, vilket gör att syskonskaran ur samma kombination (två kullar) består av åtta hanar och en tik (med Otto inräknad). Grattis Elisabeth till tiken!

Våren har nått våra breddgrader och snön som Otto älskade så innerligt har till stor del försvunnit, han gör dock sitt bästa och äter så mycket han bara kan när han får chansen. Jag tycker dock att det är skönt med värme och att kunna gå i skogen igen, det blir så trist i längden att bara traska runt på cykelbanor. Jag har fått tips om nya stigar och leder att prova, så det kommer vi syssla med under våren och sommaren. Och så hoppas vi på en lika bär- och svamprik sensommar/höst som vi fick under 2009, Otto hann nästan lära sig att äta blåbären från busken innan de vissnade bort.

Vi har också tagit oss genom Ottos första fällning, nätt och jämt. Jag tror han borde vara färdig nu, för jag har inte sett några tossar på ett tag, och det släpper inte ens i närheten av lika mycket när man kammar honom längre. Ett tag fick vi ur så obscent mycket päls varje gång vi kammade igenom honom, vilket var dagligen, att vi undrade om det skulle bli något kvar alls. Man kunde sitta och rycka tossar med underull ur pälsen på honom utan att ha protesterade. Dock var inte furminatorn lika bra vid fällning som vi hade hoppats. Räddningen blev istället det helt vanliga kammen som på något vis lyckades få loss underullen.
Jag förstår också mycket väl varför släktingar som har en finsk lapphund säger att deras hund är väldigt billig vid fällning. Otto är mindre och jag tyckte det räckte gott och väl.

Otto-busen har också lyckats få diarré rejält för första gången. Tidigare har han mest varit lös i magen nån gång då och då, men nu i helgen bara rann det ur honom, men han var pigg och glad så vi slapp veterinären iaf. Det blev att fasta honom i ett dygn, dock fick han Canikur, och sedan blev det överkokt ris och morotspuré. Och han tyckte att morotspurén var så himla god att den kanske får bli ett stående inslag i hans diet. I dagsläget har han börjat bajsa bra igen och är snart tillbaka helt på sitt vanliga foder.

Jag jobbar fortfarande med att försöka tuffa till honom lite och bygga självförtroende, och det går ganska bra. Han är ju väldigt långt från den osäkre lille valpen vi hade med oss hem för snart ett år sedan. Men samtidigt är han långt från dominant och fungerar ihop med nästan alla hundar vi träffat. Mycket praktiskt!
Vi har också börjat med lite agilityliknande övningar, mycket hoppa upp på bänkar, över fallna träd osv. Jag skulle vilja bygga lite hinder, och träna lite, men vi får se vad de blir.
Jag har köpt en pilatesboll också, främst för att träna upp min egen rygg efter bilolyckan i somras, men efter att ha läst på ett forum att många använder den som balansträning för hunden så ska vi nog få upp Otto på den också!