tisdag 31 mars 2009

Inte bara hundar...

Vet inte om jag tidigare nämnt vad det är jag pluggar till. Jag går ett program som jag stormtrivs med och det kommer verkligen bli roligt att vara färdigutbildad och få pröva mina vingar på arbetsmarknaden. Dock är jag inte färdig förrän våren 2010. Jag läser till Miljövetare, ett ämne som ligger väldigt mycket i tiden och som förhoppningsvis kommer få en större marknad än vad det har i dag och integreras i alla aspekter av företag, samhälle och privatliv.
Jag gör mitt bästa med de förutsättningar jag har för att vara en förebild inom miljöarbete, men det är ju inte så himla enkelt. En stor del i detta är dock att hitta miljövänliga val när det gäller personlig hygien, en front dit miljöfokuset inte riktigt nått än.
Sen december sköter jag mitt hår enligt balsammetoden, vilket de mår helt suveränt av! Man säger hejdå till schampo och tvättar endast med balsam. Man undviker därmed också alla ämnen som ett balsam inte klarar av att tvätta ur håret, exempelvis mineraloljor och silikoner. Dock är det fruktansvärt svårt att hitta bra hud- och hårvårdsprodukter utan dessa ingredienser, vilket har gjort att jag idag sitter och rör i en blandning av bivax, sheasmör och tistelolja. Denna salva ska bli min nya hudkräm. Just nu är det ganska spännande för jag följer inte riktigt nåt recept utan har gissat lite och smält ihop allting. Får väl se om den blir bra eller om jag behöver smälta om den. Har använt svenskt bivax och det luktar så himla gott!!

måndag 30 mars 2009

Men köp en valp då..!

Det där med valp är inte det enklaste. Självklart är det det enklaste sättet att skaffa hund på, men en valp kräver väldigt mycket under första året som jag inte riktigt vet om vi har möjligheten att ge just nu. Min sambo jobbar heltid, jag pluggar på heltid på distans, så jag är visserligen hemma, men det räcker inte.
En valp kan inte lämnas ensam, den måste tränas att känna sig så pass trygg att den inte sitter och ylar bara för att jag går ut med soporna eller till tvättstugan. Jag tror också att omställningen till ett liv med hund blir enklare om hunden redan från början är van att lämnas ensam kortare stunder. På en halvtimme hinner man ju faktiskt ganska mycket.
Jag har letat hund på blocket ganska länge, och annonserna där är ju som de är, det får man ju leva med, men det finns guldkorn. För några veckor sedan annonserades en mycket fin sexårig tik ut, jag ringde på den och hade väl egentligen ganska bra chans att få ta över henne, men det stod lite folk före i kön som det tydligen fungerade bra med, så det blev ingen hund den gången heller.
Vi har verkligen övervägt valp både fram och tillbaka, och det det brister på är inte pengar eller engagemang, utan tiden. Under våren är jag hemma alla dagar utom två, den ena dagen är jag borta ungefär 3,5 timmar och den andra är jag borta nästan sju timmar. Det går inte att ändra på och min sambo kan inte täcka upp dom tiderna varje gång. Valp får helt enkelt vänta...
Men det vore väldigt mysigt!!

måndag 16 mars 2009

Vems leder?

Jag har dåliga handleder. Jo jag vet att det låter fånigt, men dom funkar inte som dom borde. Jag har genomgått komplett utredning men läkare säger inte samma sak allihopa. Några har sagt att det inte är nåt fel på mig, trots att jag har ont. En annan har sagt att jag har en överansträgning, alltså att smärtan och symtomen kommer avta om jag lägger om mitt liv och använder händerna så lite som möjligt. En tredje tyckte att jag hade lite överrörlighet vilket kan förklara varför jag har ont och knyta ihop trådarna med de andra diagnoserna.
Är man överrörlig så tar man sig lättare ut i ledens ytterlägen och för mycket belastning på ytterlägena kan leda till smärta. Mina leder är lite knäppa och trasiga med andra ord. Dock finns det människor som lever med samma problem som jag har men som inte får någon smärta. Jag måste vara försiktig med lederna för annars kan det hela förvärras. Överrörliga leder kan bara bli värre, inte bättre. Så det gäller att jag passar mig.
Jag lyfter inte tungt, jag bär inte saker i händerna långa sträckor, jag plockar inte ur diskmaskinen eller dammsuger, bär sällan ut soporna, skriver nästan ingenting för hand, har stödskenor på handlederna dagligen. Jag lever ett begränsat liv, men det är något som jag vant mig vid. Problemet har jag haft i kanske 7-8 år. Det blir en livsstil som är mycket beroende av att jag har människor omkring mig som kan göra det andra åt mig eftersom jag inte borde.
Även detta ska vägas in i val av hund. Jag måste kunna hantera min hund utan att allt går åt skogen. Måste kunna hålla emot om den får för sig att rycka i kopplet, måste klara av den rent styrkemässigt. Dessutom vill jag inte ha en hund som är så pass liten att man gärna bär på den, vilket ju är dumt då jag inte ska bära tungt överhuvudtaget.
Vi får väl se vad som händer....

torsdag 12 mars 2009

Alltså...

Livet med Otto är egentligen inte ett liv på riktigt så mycket som det är en fantasi, en dröm om hur livet skulle kunna vara.
Jag är 23 år gammal, studerar på ett av universiteten i detta avlånga land och vet egentligen inte vad jag vill bli när jag blir stor eller vad jag ska ta mig till med något. Jag lever tillsammans med en underbar man som har enormt stort tålamod med mig och mina egenheter. Självklart har väl alla egenheter, men jag skulle nog vilja påstå att de jag har är lite mer omfattande och tar upp lite väl mycket plats i vardagen mot vad som kan anses vara acceptabelt.
Det här är min ventil.
Jag har alltid skrivit, läst massvis med skönlitteratur och har ett välutvecklat språk, men nu så här med högar av kurslitteratur att ta sig igenom så har min lust och kärlek till det skrivna ordet tagit sig en törn. Som tonåring skrev jag massvis med "börjor" på hur många historier som helst. Vanligen handlade de om unga tjejer med flashiga namn som råkade ut för svåra saker (sjukdom, diskriminering, otrohet, dödsfall osv) och som klarade av det galant efter som de var starka och stabila människor. Det var dem jag såg upp till och som de ville jag bli när jag var tonåring.
I somras var det fem år sedan jag tog studenten. Nu är det fem och ett halvt. Vad har jag gjort med mitt liv egentligen? Tror nog alla ställer sig den frågan förr eller senare. Men jag hade så många stora drömmar när jag tog studenten. Visst, jag visste inte vad jag ville bli, men jag visste vad jag ville göra. Jag ville förändra världen, lämna ett tydligt avtryck så att alla skulle veta vem jag var och vad jag gjort. Den önskan är inte lika tydlig längre. Visserligen finns det drömmar kvar, men de har ändrat karaktär, se helt annorlunda ut och innehåller inte så storslagna planer.
Min största dröm nu är att få leva Svensson-liv. Undersökningen som någon hade gjort och som dök upp i alla dagstidningarna i förra veckan stämmer. Trots att jag har alla möjligheter i världen att flytta utomlands, bli hjärnkirug eller bekämpa fattigdom så är det inte det jag vill göra med mitt liv. Jag vill att min underbara pojkvän ska gå ner på ett knä och fråga om jag vill bli hans fru. Jag vill få barn tillsammans med honom, renovera en villa som ser likadan ut som alla villor som byggdes i sverige på 80-talet, köra en kombi och ha en hundbur i bagagen. Sen kommer det kanske inte bli det enklaste jag gjort, och det kommer inte bli något avgörande för miljoner människors liv, men jag kommer att vara lycklig.
Livet med Otto är ett Svensson-liv.

lördag 7 mars 2009

Från början

Otto finns inte. Otto är en dröm som började för minst tio år sedan när jag som liten tjej ville ha ett husdjur och mina föräldrar sa nej. Nej var ett befogat svar eftersom min mamma är allergisk mot pälsdjur, och till slut fick jag ett akvarium. Det var ju roligt så länge det varade, men det är förvånansvärt svårt att kela med fiskar. Jag grejade med dessa fiskar hit och dit och matade och flyttade till byttor medan jag städade akvariet och höll på en massa. Under ett stort städningspådrag sprack ena sidan på akvariet och då var det slut på den delen av mitt liv.

Jag har alltid läst stora mängder böcker. Det har ändrats när jag på senare år har börjar läsa på universitet, men intresset finns där. Hundböcker har funnits med i repertoaren väldigt länge. De enda hundböcker jag inte läst har varit böcker om speciella hundraser. Det har inte intresserat mig eftersom jag länge vetat att hund var en omöjlighet.
Men så flyttade jag hemifrån, till egen lägenhet där husdjur visserligen inte var tillåtet, men idén vaknade ändå. Att jag är tillräckligt gammal för att ta ett sådant beslut utan att fråga mamma och pappa om lov.

Nu bor jag i en lägenhet där det är tillåtet med husdjur, tillsammans med en man som föredrar katter. Jag sitter dagligen och surfar på blocket och kollar vilka nya hundanonnser som finns ute. Vi har till och med varit och hälsat på en uppfödare, men jag är mycket tveksam till att det blir en valp därifrån.