torsdag 12 mars 2009

Alltså...

Livet med Otto är egentligen inte ett liv på riktigt så mycket som det är en fantasi, en dröm om hur livet skulle kunna vara.
Jag är 23 år gammal, studerar på ett av universiteten i detta avlånga land och vet egentligen inte vad jag vill bli när jag blir stor eller vad jag ska ta mig till med något. Jag lever tillsammans med en underbar man som har enormt stort tålamod med mig och mina egenheter. Självklart har väl alla egenheter, men jag skulle nog vilja påstå att de jag har är lite mer omfattande och tar upp lite väl mycket plats i vardagen mot vad som kan anses vara acceptabelt.
Det här är min ventil.
Jag har alltid skrivit, läst massvis med skönlitteratur och har ett välutvecklat språk, men nu så här med högar av kurslitteratur att ta sig igenom så har min lust och kärlek till det skrivna ordet tagit sig en törn. Som tonåring skrev jag massvis med "börjor" på hur många historier som helst. Vanligen handlade de om unga tjejer med flashiga namn som råkade ut för svåra saker (sjukdom, diskriminering, otrohet, dödsfall osv) och som klarade av det galant efter som de var starka och stabila människor. Det var dem jag såg upp till och som de ville jag bli när jag var tonåring.
I somras var det fem år sedan jag tog studenten. Nu är det fem och ett halvt. Vad har jag gjort med mitt liv egentligen? Tror nog alla ställer sig den frågan förr eller senare. Men jag hade så många stora drömmar när jag tog studenten. Visst, jag visste inte vad jag ville bli, men jag visste vad jag ville göra. Jag ville förändra världen, lämna ett tydligt avtryck så att alla skulle veta vem jag var och vad jag gjort. Den önskan är inte lika tydlig längre. Visserligen finns det drömmar kvar, men de har ändrat karaktär, se helt annorlunda ut och innehåller inte så storslagna planer.
Min största dröm nu är att få leva Svensson-liv. Undersökningen som någon hade gjort och som dök upp i alla dagstidningarna i förra veckan stämmer. Trots att jag har alla möjligheter i världen att flytta utomlands, bli hjärnkirug eller bekämpa fattigdom så är det inte det jag vill göra med mitt liv. Jag vill att min underbara pojkvän ska gå ner på ett knä och fråga om jag vill bli hans fru. Jag vill få barn tillsammans med honom, renovera en villa som ser likadan ut som alla villor som byggdes i sverige på 80-talet, köra en kombi och ha en hundbur i bagagen. Sen kommer det kanske inte bli det enklaste jag gjort, och det kommer inte bli något avgörande för miljoner människors liv, men jag kommer att vara lycklig.
Livet med Otto är ett Svensson-liv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar