söndag 31 maj 2009

Åksjuk


Ja, att lille Otto-bus var åksjuk visste vi ju redan från början efter turen från Bollnäs och hem. Men igår nådde det hela till nya nivåer. Vi skulle till Munkfors för att fira N's farmor som fyllt år och gjorde en tur till sommarstugan på vägen. Stackars Otto spydde upp hela maginnehållet när jag lyfte honom ur bilen vid sommarstugan. Snacka om att man fick ågren då när vi visste att vi inte bara skulle åka längre, vi skulle ju hem igen sen också.
Kan ju berätta att Otto på alla sina bilresor hittills legat på eget säte eftersom jag och N trott att han säkert mår bättre av att se ut. Men när vi åkte buss förra helgen så låg han på golvet och mådde inte illa. Så på vägen hem från Munkfors testade vi den teorin och Otto åkte mellan N's fötter på golvet i framsätet. Och se på fan, hunden dreglade knappt nåt och spydde inte heller när vi kom hem.
Vi ska till veterinären på måndag, så jag måste skriva en lista med alla frågor jag har. Det är ju så att det där med avmaskning är något jag inte fattat, så det hoppas jag få förklarat för mig, bland annat. Och för att klargöra, Otto är inte dålig, vi fick en tid i Ulvsby för att jag vill ha recept på kortison mot ormbett och sånt skriver de inte ut över telefon.

torsdag 28 maj 2009

Lite slö...

Idag har Otto-bus varit ganska slö, sovit massor och hur jag än försökte har jag inte fått igång busen i honom. Visst har det vart ganska varmt och så, men man blir ju ändå lite fundersam. Men sen på kvällen kom husse hem och då blev det liv i hunden igen. Efter en långis med bilträning på kvällen så var han sitt vanliga glada jag. Härligt!
Dock har jag ringt veterinären (för första gången..) för att fråga en del om att Otto slickar på all metall han kommer över, om kortison mot ormbett och avmaskning, som är den stora gåtan (när ska man egentligen avmaska hunden?!). Det resulterade i att jag bokade en tid och vi ska dit på måndag. Ska bli trelivgt att träffa vår veterinär för första gången och se hur det är där utan att det är något allvarligt fel på hunden.

tisdag 26 maj 2009

Fästingar


Fästingar är små elaka kryp vars syfte på jorden jag inte förstår. Hittills har vi plockat fyra stycken från Otto, det var när vi hade det där örthalsbandet på honom. Sen fick jag nog och gick till Apoteket och köpte Scalibor Vet. Sen dess har vi inte hittat en enda liten elak varelse på vårt söta vita fluff, så det verkar som det fungerar. Jag räknar inte fästingarna som kryper i pälsen på honom när jag plockar dom, för dom har ju inte nått det giftiga som Scalibor-halsbandet sprider över kroppen på Otto.
Kan dock rekommendera fästingpennan som finns på apoteket (grön/vit), den var skitenkel att använda även för mig som aldrig plockat en fästing i hela mitt liv tidigare.
Och om någon unrar så använder vi inte Frontline eller liknande på Otto eftersom uppfödaren sa att hela hunden kan bli gul i pälsen av det. Blir inte så himla snyggt på en vit hund det...
Men jag måste säga att jag tänker vara väldigt försiktig med Otto när det gäller fästingar. Min brors boxer Bosse har nämligen fått tbe av ett fästingbett, så jag vet att sån skit finns här i området. Så vi vakar noga över Otto och har koll på var fästingarna satt och när vi plockade bort dom osv, eftersom både tbe och borrelia inte visar sig direkt utan det tar flera veckor innan symptom visar sig.
Jag hoppas dock att vi klarar oss utan sånt framöver!
Nu ska jag roa mig med att leta upp vilken veterinär som ligger närmast sommarstugan.

måndag 25 maj 2009

Shit pommes...

Ja, nu har jag och N varit hundägare i över tre veckor och det går faktiskt över förväntan. I början var det ju lite knackigt, men jag kan tänka mig att det blir så.
Otto är en glad och nyfiken liten hund som har lätt för att slappna av och inte hetsar upp sig för mycket. Han är lite osäker av sig, speciellt vid hundmöten på promenad och morrar gärna åt den andra hunden, men kommer den andra hunden närmre blir han rädd och drar sig undan. Vi har dock upptäckt att han inte har nåt problem med att hälsa på främmande hundar bara han får ta den tid han behöver, det är ingen 5-minuters process.
Otto är i stort sett rumsren, om man går ut med honom regelbundet. Visst har det hänt några olyckor, men det är ju knappast hans fel.
Vi har tränat en del och nu kan han "sitt" ganska bra och "ligg" börjar fastna. Vi har haft mycket fokus på inkallning och igår blev både jag och N positivt överraskade när vi båda vid olika tillfällen lyckades kalla in Otto när han var mitt uppe i lek med annan hund. YES! Det börjar bli nåt! Belöningarna varieras mellan godis och beröm, så att han aldrig riktigt ska veta vad han får eller vad som händer när han kommer till oss.
Ensamhetsträningen står på noll, men det kommer.
Bilåkning är inte något som Otto gillar, så till den grad att han knappt vill gå i närheten av stillastående bilar. Men det ska vi jobba på. Däremot gick det utmärkt att åka stadsbuss!
Något jag irriterade mig på i början var hur Otto skällde och morrade på alla ljud som finns i huset (vi bor ju i hyreshus), men det har börjat dämpas och det är mest brevbäraren som får sig en utskällning dagligen numera.
En söt sak med Otto är att han älskar att sitta på vår inglasade balkong och titta ut (vi bor ju på 3:de våningen så man ser en del). Han sitter så nära fönstret att hans andedräkt immar på rutan och när han inte ser nåt längre så flyttar han sig en decimeter och börjar om.

Vi trivs mycket bra med vårt lilla odjur och det är fruktansvärt roligt att vara hundägare! Bilder får komma i nästa inlägg, för jag vet inte riktigt vart kameran är...