torsdag 23 juli 2009

Otto och dom andra djuren

Del 1: KATTER

Otto är ju inte det enda djuret i mitt och sambons liv, hur gärna han än skulle vilja det. Sambon har ju en kisse som bor kvar hos hans föräldrar eftersom jag är allergisk mot katter. Hon heter Smulan och är 10+, alltså i sina bästa år. Hon avskyr hundar som pesten och håller sig hellre i två dygn än att gå på lådan och klassificeras där med som en äkta utekatt.
Innan vi ens funderat på att köpa Otto så gick snacket mycket om hur det skulle bli med Smulan om det kom in en hund i mitt och sambons liv. Sambon var rädd för att hunden skulle ersätta hans älskade Smulan i hans hjärta, men så har de inte blivit, hans hjärta är stort nog för båda djuren.
Djurens möte med varandra är dock alltid en spännande tilldragelse. Vi har slutat vara försiktiga och hålla Otto kopplad inne när Smulan är inne för att dom ska få lösa det där med gränser och umgänge själva. Det har väl inte alltid gått så bra, men det är kul att kolla på. Otto är ju uppvuxen utan katt och fattar heller inte riktigt vad det är för konstiga djur som nästan ser ut som han men beter sig helt annorlunda. Grannens katt och Otto har funkat bra ihop, den vet nämligen inte ett smack om hundar och de brukar nosa lite försynt på varandra ända tills grannarna flyttade.
Men när Otto möter Smulan så fräser Smulan och Otto verkar tro att en rolig lek börjar. Det går så långt att Otto skuttar runt Smulan tills hon får nog och gör ett rejält utfall som både ser och låter värre än vad det egentligen är. Sen vågar han inte gå inom 2 meter från henne vilket gör det svårt för honom att ta sig runt i huset hos mina svärföräldrar. Min förhoppning är att Smulan kommer banka lite vett i Otto så att han lär sig att katter inte är leksaker som man kan jaga upp i träd.


Del 2: KOSSOR

Vid sommarstugan finns ett dike, på andra sidan om det diket är det en kohage. I kohagen går det kossor, och inga små ena heller, utan stora bjässar och en tjur och kalvar och grejer. Det är köttkor och det syns lång väg. På midsommar var Otto på utflykt ut i kohagen när jag var på dass, och det var ju frid och fröjd eftersom bonden inte flyttat in korna i den hagen än då. Men det dröjde inte många veckor innan kossorna gick i hagen som är granne med sommarstugan. Och jag kan säga som så att Otto inte riktigt gillar kor. Jävlar i havet vad han morrar och skäller och har sig och hur mycket man än säger åt honom som inser han inte att han inte behöver varna för kossorna eftersom vi redan vet att dom är där och att dom dessutom inte är farliga.
Och ger han sig ut i kohagen nåt mer i sommar och rullar sig i koskit så har jag lovat att kasta honom i sjön från Lunds brygga utan flytväst. Stinkhund vill vi inte ha i stugan!


Del 3: IGELKOTTAR

Igelkottar är spännande men lite äckliga djur. Dom prasslar sig fram genom världen och morrar han på dom så rullar dom ihop sig och Otto ser hur förvånad ut som helst. Och fick han skulle han nog försöka nosa, men det kan aldrig sluta väl så det låter vi bli.


Del 4: FÅGLAR

Otto har någon underlig inbillning på det här området om att han är tillräckligt snabb för att fånga fåglar. Får han chansen gör han i alla fall sitt bästa, men det går ju som det går, han kommer tre steg närmre fågeln och sen har den flugit iväg. Favoriterna att jaga är skator och sädesärlor, det finns jui väldigt gott om båda sorterna här såhär års.

fredag 17 juli 2009

När poletten trillar ner...

Det är ju helt suveränt när hunden äntligen fattar vad man menar! Vi har jobbat mycket med "låt bli" för allt han inte får ta i munnen, slicka på osv, medan "nej" har blivit lite negligerat. Men nu verkar poletten ha trillat ner. "Nej" används hos oss för att hindra honom från att gå någonstans eller göra något som inte har med munnen att göra. Och nu har han äntligen fattat!
Märktes första gången när jag var hos svärmor med honom och inte ville att han skulle lämna köket, så jag hindrade honom rent fysiskt genom att ställa mig ivägen tills han gick och la sig. Och sedan när han reste på sig och ville traska iväg ut ur köket så sa jag "nej" och han tvärstannade. Suveränt! Sen dess har det funkat hur bra som helst och vi behöver inte alltid stänga ut till balkongen längre utan kan säga "nej" när vi inte vill att han ska vara där. Och när han får vara där så sätter vi honom först och säger sedan "varsågod" med en gest mot balkongen, allt för att visa när han får och inte får.
Så det går framåt och det är härligt! Går inte fort, men det verkar som att dte fastnar i alla fall.