måndag 21 september 2009

Löptik!

Otto träffade sin första löptik häromdagen. Lite historiskt så.
N var på fotbollplanen med honom och kastade boll, det funkar ju suveränt nu när Otto lärt sig att om man tar med sig bollen till husse så får man godis. Hur som så dök det upp en annan liten hund på plan så N kallade in Otto och kopplade honom för att prata med ägaren till den andra hunden först innan de eventuellt skulle kunna få leka tillsammans.
På väg bort till ägaren som vid det laget hade kallat in sin hund också så tycker N att Otto drar väldigt mycket mera än vad han brukar göra när han drar mot andra hundar vanligen. Och se på fan, för när N börjar prata med ägaren till den andra hunden så visar det sig att den andra hunden är en tik som löper. Inte konstigt att lille Otto gjorde sitt bästa för att släpa N efter sig åt rätt håll.
Men min fundering är bara vad man har i huvudet om man släpper lös en tik som löper på ett ställe där det ofta finns lösa hundar? Man ber ju verkligen om att tiken ska bli parad med gud vet vad.

Sen verkar Otto ha tagit ett steg tillbaka i träningen, eller det har vi väl allihopa, för han lyssnar mycket sämre numera än vad han gjort tidigare. Det går knappt att ha honom lös eftersom han går dit han vill och inte kommer när man ropar. Så vi har beslutat att köpa ett flexi-koppel, som vi visserligen båda är allergiska mot, men för att ha i skogen så att han kan låtsas att han är lös och så att vi kan öva mera inkallning. Behöver jag säga att vi valde det extra långa på 8 meter?

I övrig så fungerar allt jättebra, Otto klarar av att vara ensam upp till tre timmar nu så jag och N kunde åka och handla tillsammans under helgen. Visst hade han kunnat vara hos mina svärföräldrar, men det är ju ingen ensamhetsträning. En liten detalj är dock att han får lyssna på ljudböcker med harry Potter när han är ensam hemma, eftersom vi moderna unga vuxna inte ägen en radio. Men det funkar bra och jag tror det hjälper eftersom jag lyssnat på HP hela sommaren, så rösten är väldigt bekant för honom.

fredag 4 september 2009

Otto vs äggkartongen


Är man lite påhittig som matte eller husse är det långt från svårt att fixa egna leksaker och utmaningar till hunden. Otto brukar få det mesta i kartongväg här hemma, fyllda med nåt gottigt för motivationens skull. Vi brukar fylla med torrfoder.
Här har jag för första gången provat en äggkartong, som jag helt sonika bara hällde lite torrfoder i, stängde igen och ställde ner på golvet. Det blev en massa nosande först, och sen när han fick tag i ett hörn så bar han iväg den till sin filt i vardagsrummet där han fortsatte greja ända tills han fick upp locket och allt det gottiga trillade ut.
Annat vi använder är toarullar och hushållsrullar, alla mindre askar (tänk tablettask), nu också äggkartonger och annat man kan fippla ihop. Vill man att det ska ta extra lång tid kan man tejpa ihop lite granna, men då får man vara mera uppmärksam så att Otto inte sväljer plasten.

Andra leksaker som vi upptäckt är grymt roliga i det här huset är äpplen. Otto kan rulla runt och gnaga lite på ett äpple ganska länge. Han får visserligen sällan äta upp ett helt, men roligt har han. Sen brukar han leka med lite vad som helst. Han har dessutom börjat förstå att om man kommer tillbaka till matte eller husse med bollen så kastar dom den igen!

Vår lille hanhund lyfter numera på benet i stort sett varje gång han pissar, och han har sina ställen på den vanliga rundan där det alltid ska nosas ordentligt för att sedan pissas på nytt. Han har bara juckat på folk nån enstaka gång, men minsta lilla antydan till det gör matte och husse mindre glada och vi säger till honom direkt.
Hoppandet har blivit lite bättre, kanske för att vi konsekvent bara hälsar på en hund som har alla fyra tassarna på marken. Skällt har han gjort en del senaste tiden, men det börjar bli bättre, idag skällde han inte ens när posten kom. Eller så är det vi som blir duktigare på att ge beröm i rätt tidpunkt. Vem vet?