tisdag 10 november 2009

Att det kan vara så jobbigt...

...för en liten hund att träna fotgående. Eller vad vi nu ska kalla det. Syftet är iaf att Otto ska gå på min vänstra sida och vara uppmärksam på vad jag gör. Träningen går till så att jag berömmer i massor när han är på rätt stället och proppar i honom godis vart femte steg eller så. Hittills har han fattat galoppen ganska bra, men tycker övningen i sig är trist och man får påminna honom hela tiden om vad det är vi gör. Normala tider vågar jag inte träna det här med Otto lös, för möter vi en annan hund så sticker han som ett skott och hör absolut inte att jag ropar. Att möta folk är dock inga problem, och han har gått bredvid mig med nästan fullt fokus från svärföräldrarna och hem, vilket är kanske en km. Jag var väldigt imponerad då!
Idag gick det dock lite mera trögt, men han klarade ett halvt varv runt fotbollsplanen (vi har två fotbollsplaner som det går en cykelbana runt precis här i närheten, där går vi ofta ett par varv). Vi mötte en granne och stannade och pratade och efter det gick det inte att få Otto fokuserad igen. Men jag är nöjd ändå. Och sen när vi kom hem så var det hur lugnt som helst, så lite tröttsamt måste det ha varit med träningen. Bra det!

Har också kommit på en nackdel med att ha en liten hund. Det är ju nämligen långt ner till hunden om man ska peta in godis eller korrigera när han inte lyssnar. Går liksom inte att göra i farten på samma sätt som med en större hund.

Och just det!! Otto är allt en riktig marodör och hängde väldigt löst i söndags! Väldigt billig liten hund just då... Han spenderade nämligen lite av sin tid med att tugga sönder min bästa handväska.
Jag vart helt saligt förbannad och visste inte riktigt vart jag skulle göra av mig själv, för att skälla ut hunden som jag tyvärr inte kom på på bar gärning leder ju ingen vart. Och visst är det inte hans fel, men han kan väl ändå så hålla sig till sina egna leksaker!!
Fast iofs, nu har jag ju fått en ursäkt att köpa en ny handväska...

söndag 8 november 2009

Otto på Tupperwareparty

Det är ju så här skojigt att min kära svärmor säljer Tupperware, och när hon skulle ha party hos Å&E så följde vi med. Å&E har nämligen två fyrbenta damer och jag tyckte att det umgänget kunde vara nyttig social träning för Otto. Och tro mig, det var det. Å&E har nämligen inhägnad tomt, så när vi kom dit var det i stort sett bara att hiva in Otto osså var leken igång. Kan ju tillägga att hundarna träffats förut. Och jäklar vilken lek det blev. Soya, som är en finsk lapphund, var den som var mest aktiv med Otto i lekandet, men Tova, som är någon slags strävhårig basset som de brukar jaga rådjur med, var mera som en gammal dam som tittade på. Dock är ingen av damerna speciellt gamla, båda är cirkus fem år.
Otto hade hur som helst skitkul och var dödstrött när vi kom hem. Här bjuder jag på lite bilder:





Det är jobbigt på demo, Otto tröttnade på att ränna runt och somnade under bordet.











Tova spanar i soffan.












Det är sanslöst otacksamt att försöka fota en svart hund med kass mobilkamera, men jag försökte iaf. Detta är Soya.







Det är dessutom helt hopplöst att lyckas fånga två hundar på samma bild, men jag försökte iaf =P







Och just det, vi var ju till veterinären för Ottos 1-års vaccination och kollade då även statusen på Otto gällande patellaluxation. Han har grad 0 på höger och grad 1 (medialt) på vänster. Som jag fick det förklarat för mig av vår veterinär så lär det inte påverka honom i vardagen, vilket ju är det viktigaste.