onsdag 14 april 2010

Fällning, diarré och vår!!

Shit, jag borde skriva här oftare, för när jag väl får tummen ur så har det hänt så himla mycket att jag inte vet i vilken ände jag ska börja.
Otto har fått syskon, ytterligare fyra bröder och en syster, vilket gör att syskonskaran ur samma kombination (två kullar) består av åtta hanar och en tik (med Otto inräknad). Grattis Elisabeth till tiken!

Våren har nått våra breddgrader och snön som Otto älskade så innerligt har till stor del försvunnit, han gör dock sitt bästa och äter så mycket han bara kan när han får chansen. Jag tycker dock att det är skönt med värme och att kunna gå i skogen igen, det blir så trist i längden att bara traska runt på cykelbanor. Jag har fått tips om nya stigar och leder att prova, så det kommer vi syssla med under våren och sommaren. Och så hoppas vi på en lika bär- och svamprik sensommar/höst som vi fick under 2009, Otto hann nästan lära sig att äta blåbären från busken innan de vissnade bort.

Vi har också tagit oss genom Ottos första fällning, nätt och jämt. Jag tror han borde vara färdig nu, för jag har inte sett några tossar på ett tag, och det släpper inte ens i närheten av lika mycket när man kammar honom längre. Ett tag fick vi ur så obscent mycket päls varje gång vi kammade igenom honom, vilket var dagligen, att vi undrade om det skulle bli något kvar alls. Man kunde sitta och rycka tossar med underull ur pälsen på honom utan att ha protesterade. Dock var inte furminatorn lika bra vid fällning som vi hade hoppats. Räddningen blev istället det helt vanliga kammen som på något vis lyckades få loss underullen.
Jag förstår också mycket väl varför släktingar som har en finsk lapphund säger att deras hund är väldigt billig vid fällning. Otto är mindre och jag tyckte det räckte gott och väl.

Otto-busen har också lyckats få diarré rejält för första gången. Tidigare har han mest varit lös i magen nån gång då och då, men nu i helgen bara rann det ur honom, men han var pigg och glad så vi slapp veterinären iaf. Det blev att fasta honom i ett dygn, dock fick han Canikur, och sedan blev det överkokt ris och morotspuré. Och han tyckte att morotspurén var så himla god att den kanske får bli ett stående inslag i hans diet. I dagsläget har han börjat bajsa bra igen och är snart tillbaka helt på sitt vanliga foder.

Jag jobbar fortfarande med att försöka tuffa till honom lite och bygga självförtroende, och det går ganska bra. Han är ju väldigt långt från den osäkre lille valpen vi hade med oss hem för snart ett år sedan. Men samtidigt är han långt från dominant och fungerar ihop med nästan alla hundar vi träffat. Mycket praktiskt!
Vi har också börjat med lite agilityliknande övningar, mycket hoppa upp på bänkar, över fallna träd osv. Jag skulle vilja bygga lite hinder, och träna lite, men vi får se vad de blir.
Jag har köpt en pilatesboll också, främst för att träna upp min egen rygg efter bilolyckan i somras, men efter att ha läst på ett forum att många använder den som balansträning för hunden så ska vi nog få upp Otto på den också!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar