måndag 9 augusti 2010

Andra sommaren med hund

Otto spenderar just nu sin andra sommar i vårt sällskap, och vi vår andra i hans.
Det är konstigt hur mycket som hinner förändras på så kort tid som ett år faktiskt är. Min sambo har gått från att inte ens vilja ha hund till att älska vår fluffis nästan mer än vad han älskar sin gamla katt (som bor hos hans föräldrar då jag är allergisk). Jag själv har tagit mig från en dröm, en längtan, en önskan till att faktiskt ha en kompis som blir så glad när jag kommer hem att han inte vet var han ska ta sig till.
I helgen spenderade vi fem timmar i skogen i jakt på svamp (vi hittade inte så mycket) men Otto sprang runt lös och levde hundlivet som det alltid borde vara och det var bara vid nåt enstaka tillfälle som vi fick ropa in honom då vi inte visste var han tagit vägen. Duktig grabb som håller stenkoll på var matte och husse är.
Mycket har hänt med Otto också. När han kom hem till oss i maj förra året var han en liten rädd plutt som skuttade till vid minsta lilla och absolut hellre ville springa till skogs än hälsa på en annan hund på promenad. Nu har vi en kaxig tonåring som utan problem skäller ut en rottweiler för att den bara finns, han är fortfarande ganska misstänksam mot nya saker men det är inte alls i närheten av samma omfattning som för ett år sedan. Man får till och med ur honom ett lekmorr ibland, och när vi busade häromdagen fick jag mig till och med ett nafs i näsan!

När det gäller det rent praktiska så jobbar jag numera heltid, och N jobbar som vanligt också heltid, dock tvåskift så han antingen slutar eller börjar vid lunch. Otto-busen är då hemma ensam halvdagar och får resten av tiden med matte eller husse. Det funkar skitbra och inga grannar har ens nämnt att de hör honom när vi frågat om de störs av honom. Tydligen har vi lyckats fostra en hund som är trygg i att bli lämnad ensam. Fast så har vi byggt upp en rejäl rutin också så han vet vad det är frågan om.

Vi har också så smått börjat prata om en hund till. Planerna är än så länge väldigt luddiga, men det är långt från omöjligt att det blir en fyrbening till i vårt hushåll. Otto behöver ju en kompis, och han har dessutom så mycket bra egenskaper som jag gärna vill att han lär ut till nästa hund. Vi är dock långt från överens om vad det ska vara för ras (samma en gång till, nåt i en annan storlek, nåt med mera ös?). Det absolut enda vi är överens om är att vi vill ha en hund till där skiten bara faller av. Det är helt galet praktiskt med Otto, för kliver han i lera så släpper det så fort det torkar, så han är aldrig skitig speciellt länge. Han badas ju bara två gånger på år som det ser ut nu, och det är få som tror oss när vi berättar det.

Och helt plötsligt har klockan gått och blivit massor. 07:15 imorrn går bussen, så det är dags att säga natti natti och hoppas att det inte tar lika lång tid innan jag skriver nästa inlägg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar